Frida Utter Eriksson

Den här knappen hade
jag behövt inatt!


Hörrni, vilken natt!! Den slår nog alla (va jag kan minnas iaf) sen jag blivit småbarnsförälder:-O! 
Jag drar det från början...... Jag och Fredde passade på att mysa till lite igår kväll och kollade på en film tillsammans:-) Vi brukar tjuvstarta lite med helgmyset redan på torsdagen när han kommer hem efter en hel vecka borta från oss. Sagt och gjort, filmen var väl sisådär. (STONE hette den om ni undrar?)
Efter 23 tiden var filmen slut och vi släckte ner och sa godnatt. Trodde vi ja! För vid 01 tiden så satte lilla fröken fräken igång att ropa........på mamma förstås! Det var inte fråga om någon gråt eller så,  utan bara ett evigt ropande på mamma. Det mammades och mammades och mammades! Ja, jag vet inte hur många gånger:-O?!
Jag gick in till hennes rum varenda gång för att lugna lite och stoppa om igen. Och allt verkade ok varje gång jag kom in till henne, inget bajs i blöjan och inte törstig på vatten eller så. Varenda gång jag lämnade rummet så var det lugnt för en liten stund.....För att sen börja om igen med mamma-ropandet! Sådär höll vi på, in och ut ur rummet och ner i sängen och upp igen! Klockan och timmarna gick och jag blev mer och mer upprörd över att inte få sova! (kl 7 ringer ju klockan och det är dags att gå upp och göra iordning Gabriel till skolan igen.)

Vid 3 tiden på natten var jag helt slut efter allt ropande så jag gick upp och vispade en halv flaska välling (mitt sista hopp om att få sova nån timme iaf?) åt henne som brukar vara lite sövande! Och det verkade funka! Tack gode gud! Men efter allt springande mitt i natten (vilket vi aldrig annars behöver göra!) och all frustration så gjorde det att jag hade fruktansvärt svårt att somna om igen! Jag är vanligtvis super-lättväckt och vaknar av minsta lilla ljud, och har jag då dessutom börjat stressa upp mig själv över att inte få sova, ja då är det liksom kört och så blir det hela en ond cirkel! Jag tror klockan hann bli 4 någonting innan mina blå slog igen av utmattning och Greta äntligen somnat. Men hey! Sen ringde ju den ljuvliga väckarklockan tre timmar senare och det vara bara att hoppa upp ur sängen och försöka se glad ut:-S!

Ja, jag vet att jag är totalt bortskämd med två små barn som alltid somnar på egen hand på kvällarna och som (vanligtvis annars) alltid sover hela nätter utan problem! Och jag förstår även att det här är nog vardagsmat för en del stackars småbarnsföräldrar! Så visst bör jag inte klaga egentligen kan man tycka? Men det är ändå fruktansvärt jobbigt och stressande när man inte är "van" vid sådana här problem och dom nån enstaka gång dyker upp som ett brev på posten:-S. Faktum är att jag tror att de som är mer utsatta för det här med sömnproblem med småbarn är också mer härdade!? De orkar mer än en klenis som jag:-D. Va tror ni?!

Nej, eftersom jag fortfarande sitter i mysdressen så är det väl dags att ta sig in i duschen så man kanske blir som folk igen och kan välkomna fredagen med ett leende på läpparna? (Trots tre timmars sömn!) Jag gissar att kvällen INTE blir så sen för min del:-p?

Jag önskar er en skön fredag & en härlig helg! Imorgon står bla barnkalas och husvisning på listan:-)