Vem är jag då.....?
Jo, en 29- årig mamma till Gabriel 5 år och stolt fru sen ett år tillbaka till min man Fredrik Eriksson 26 år. Vi har ett 8 år långt förhållande bakom oss och gifte oss 08-08-08! Ett mycket lyckat och vackert bröllop där temat var rosa och strass såklart! I skrivande stund är jag höggravid och väntar vårt andra lilla underverk som vi hoppas skall komma den 7 oktober:) Längtan är stor!! Vi vet vad det blir men det avslöjas inte innan, så ni får ha tålamod tills den lilla/lille tittar ut:)
Ska även stolt berätta att vårt lilla underverk blev till på vår underbara bröllopsresa på Dominikanska Republiken i Januari! Det var det vi hade hoppats på men man vågar ju inte tro att vi skulle lyckas så snabbt, men så blev det:) Jag tackar ovan för det! Nu till lite historia......
Jag har även ett förflutet som glamour modell, där jag startade "karriären" som 16-åring, dvs -96 och framåt, under ständig kontroll av min mor! Vilket var super, i den unga ålderna är man ju väldigt blå-ögd och man ville bara lyckas! Det hann bli en hel del år och jobb inom branschen bla, ett omslag på herrmagasinet SLITZ -98 och ytterliggare ett reportage -99 i samma tidning, tv reklam, hårmodell, stora framsteg som internetmodell, på den tiden var det väldigt nytt, idag har väl alla en hemsida! Har även fotats för amerikanska Playboy, det var en häftig upplevelse och en rejäl hacka pengar för några timmars jobb! Jag har många minnen och erfarenheter med mig och det är absolut inget jag ångrar idag, det har format mig till den person jag är idag!
Beträffande liknande jobb idag så tänker man till en extra gång! Det skall kännas bra och då menar jag att idag har jag familj, ett ansvar osv...så var inte fallet då. Sen ska det absolut ge extra klirr i kassan, annars skulle jag aldrig göra mig besväret! Då kunde man ta ett jobb med lite mindre cash för man visste att det skulle leda till ett annat med mera. Idag skulle det istället betyda att vara borta från familjen mer eller mindre lång tid och då ska det vara värt pengarna, fattar ni hur jag menar! Slutbabblat om detta......
..... för att fortsätta berätta att vi bor hela familjen i en härligt renoverad 70-tals villa utanför Avesta i södra Dalarna. Förutom oss nämnda så har vi även tre stycken katter: Monchi-chi, Chili och Nemo. Alla tre kommer från föreningen Fyra Tassar i Avesta. Ett katthem för överblivna katter. Vi har även haft en hund, Goofy, som blev 13 år gammal.....hon flyttade till himlen förra året i maj, saknaden är fortfarande stor! Goofy var en "gatu-hund" från Grekland och hon kom till oss i Sverige -96, så hon blev en riktig kompis genom åren, en sån som alltid var med där jag var! Det var mycket jobb bakom hennes hemkomst och en rejäl summa pengar....flygresor, veterinärkostnader, karantän m.m. Men det var hon värd!
Just nu försöker jag ladda lite energi inför kommande förlossning, det är ju trots allt bara 3 veckor kvar! Arbetar inom matlagningsbranschen, där mina uppgifter består av att servera, ta hand om kassan m.m. Ett trevligt ställe med ett bra gäng och jag trivs!
Efter mamma-ledigheten får vi se hur mycket jag ska jobba igen. Min man driver eget företag som kräver en hel del tid av honom, vilket betyder att han är borta och jobbar till viss del i veckorna. Och det resulterar i att jag måste ta det mesta på hemmaplan; barn, hem & hushåll, städa, laga mat, handla, tvätta osv...ett jobb jag trivs utmärkt med! Visst, det tar på tålamodet ibland att inte ha någon att byta av med när man har en trotsig 5-åring som diskuterar emot......men det går. Och tro det eller ej, men jag saknar fortfarande min man när han är borta! Kärleken till honom är stor, han är en underbar far och man! Kan inte tänka mig ett liv utan honom, därför anser jag mig som en av dom lyckligaste kvinnorna i världen, eftersom jag funnit mitt livs kärlek och den släpper jag aldrig! Och med dom orden tänkta jag faktiskt sluta skriva detta inlägg som blev en hel del längre än jag tänkt mig.....och om det fortfarande är någon som läser ända här nere så vill jag bara säga tack för att ni orkat!
/Frida
Ska även stolt berätta att vårt lilla underverk blev till på vår underbara bröllopsresa på Dominikanska Republiken i Januari! Det var det vi hade hoppats på men man vågar ju inte tro att vi skulle lyckas så snabbt, men så blev det:) Jag tackar ovan för det! Nu till lite historia......
Jag har även ett förflutet som glamour modell, där jag startade "karriären" som 16-åring, dvs -96 och framåt, under ständig kontroll av min mor! Vilket var super, i den unga ålderna är man ju väldigt blå-ögd och man ville bara lyckas! Det hann bli en hel del år och jobb inom branschen bla, ett omslag på herrmagasinet SLITZ -98 och ytterliggare ett reportage -99 i samma tidning, tv reklam, hårmodell, stora framsteg som internetmodell, på den tiden var det väldigt nytt, idag har väl alla en hemsida! Har även fotats för amerikanska Playboy, det var en häftig upplevelse och en rejäl hacka pengar för några timmars jobb! Jag har många minnen och erfarenheter med mig och det är absolut inget jag ångrar idag, det har format mig till den person jag är idag!
Beträffande liknande jobb idag så tänker man till en extra gång! Det skall kännas bra och då menar jag att idag har jag familj, ett ansvar osv...så var inte fallet då. Sen ska det absolut ge extra klirr i kassan, annars skulle jag aldrig göra mig besväret! Då kunde man ta ett jobb med lite mindre cash för man visste att det skulle leda till ett annat med mera. Idag skulle det istället betyda att vara borta från familjen mer eller mindre lång tid och då ska det vara värt pengarna, fattar ni hur jag menar! Slutbabblat om detta......
..... för att fortsätta berätta att vi bor hela familjen i en härligt renoverad 70-tals villa utanför Avesta i södra Dalarna. Förutom oss nämnda så har vi även tre stycken katter: Monchi-chi, Chili och Nemo. Alla tre kommer från föreningen Fyra Tassar i Avesta. Ett katthem för överblivna katter. Vi har även haft en hund, Goofy, som blev 13 år gammal.....hon flyttade till himlen förra året i maj, saknaden är fortfarande stor! Goofy var en "gatu-hund" från Grekland och hon kom till oss i Sverige -96, så hon blev en riktig kompis genom åren, en sån som alltid var med där jag var! Det var mycket jobb bakom hennes hemkomst och en rejäl summa pengar....flygresor, veterinärkostnader, karantän m.m. Men det var hon värd!
Just nu försöker jag ladda lite energi inför kommande förlossning, det är ju trots allt bara 3 veckor kvar! Arbetar inom matlagningsbranschen, där mina uppgifter består av att servera, ta hand om kassan m.m. Ett trevligt ställe med ett bra gäng och jag trivs!
Efter mamma-ledigheten får vi se hur mycket jag ska jobba igen. Min man driver eget företag som kräver en hel del tid av honom, vilket betyder att han är borta och jobbar till viss del i veckorna. Och det resulterar i att jag måste ta det mesta på hemmaplan; barn, hem & hushåll, städa, laga mat, handla, tvätta osv...ett jobb jag trivs utmärkt med! Visst, det tar på tålamodet ibland att inte ha någon att byta av med när man har en trotsig 5-åring som diskuterar emot......men det går. Och tro det eller ej, men jag saknar fortfarande min man när han är borta! Kärleken till honom är stor, han är en underbar far och man! Kan inte tänka mig ett liv utan honom, därför anser jag mig som en av dom lyckligaste kvinnorna i världen, eftersom jag funnit mitt livs kärlek och den släpper jag aldrig! Och med dom orden tänkta jag faktiskt sluta skriva detta inlägg som blev en hel del längre än jag tänkt mig.....och om det fortfarande är någon som läser ända här nere så vill jag bara säga tack för att ni orkat!
/Frida
Kommentarer
Postat av: anna
åh vilken fin hund hon var! hoppas allt går bra med bäbisen!
Trackback
