Prioriteringar...
Hallå!
Häromdagen så satte jag mig ner för att räkna ut hur jag egentligen ligger till med mina föräldraledighetsdagar, hur långt dom räcker om jag fortsätter ta ut dom i samma takt osv. Det visade sig att dom räcker ända fram till
1 februari 2012! Under förutsättning att jag tillåter mig att vara "fattig" ett år till..:-) Oh my! Jag blev sååå lycklig:-D. Tänk att få chansen att få vara hemma ett helt år till med min minsta skatt♥. Om jag tänker ta den? Ooo, ja!!
Men visst är det klart att det inte är så roligt ekonomiskt alla gånger, men vi klarar oss. Det får gå, det måste gå. För tiden nu kommer inte tillbaka, men jobba och tjäna pengar det hinner jag göra sen och hela livet. Var sak har sin tid, liksom. Och naturligtvis så har vi valt att skriva över alla Freddes dagar på mig eftersom det funkar bäst för oss så, annars hade mina redan varit slut såklart. Det är val man får göra, var och en efter varje familjesituation. Men för mig/oss betyder första tiden med Greta mer än bara dom där extra pengarna som jag också skulle kunna gå ut och tjäna redan nu! Men jag förstår även att många INTE kan spara på sina dagar såhär länge eftersom det blir en ynka futtig summa i ersättning varje månad. Och är man ensamstående så är det ju kört tyvärr. Bedrövligt egentligen!
Men det jag däremot INTE kan förstå mig på är föräldrar som hellre väljer att jobba ändå för att dom vill, behöver det för sin egen skull (inte för ekonomins skull alltså), måste ha sin egen tid, behöver komma bort från barnen, fika med kollegorna, göra karriär osv...fast man har råd att stanna hemma lite till!! Varför skaffar man då barn?! För att samhället ska ta hand om dom?!
Kommer inte den tiden sen ialla fall, med egentid och karriär osv? Det är klart den gör! (Jag lyckas ju tom hitta egentid emellanåt). Förr eller senare så ska man ju jobba ändå. Man hinner med det.
Frågan är bara om "man" hinner med tiden med sitt/sina barn medans man kan och "vill man"?!...För man skaffar väl förhopningsvis barn för att man VILL ta hand om dom själv, eller vill man att samhället ska göra det åt en?!
När Gabriel var mindre så skolade vi in honom som 1 åring, eftersom dagarna tog slut och ekonomin inte tillät att jag stannade hemma längre tyvärr! Då är det ju bara att gilla läget liksom, man kan inte göra så mycket åt saken. Men det gjorde ont i mitt mammahjärta att lämna honom där så liten! Därför, när jag idag har fått chansen i livet att ändra på det, fast med Greta så griper jag tag i den chansen utan en sekund till tvekan!
Men föräldrar som är rent egoistiska och snåla och bara vill tjäna dom där extra slantarna, det kan jag liksom inte fatta! Varför skaffar man då barn? Jag säger inget om att det är fel att göra karriär. Nej tvärtom (tro mig jag har haft en själv en gång i tiden:-D). Men det jag menar är att NU är liksom NU och den tiden kommer inte tillbaka! Jag/vi har valt att satsa på barnen nu och när dom är små och medans vi kan. Dom tre första åren är ju trots allt dom viktigaste i ett barns liv. Hur tänker "du" prioritera dom? Ska någon annan (ex förskolan) grundlägga dom åt mitt/mina? Nope, det ska dom inte! Det tänker jag banne mig göra själv för jag har möjligheten till det den här gången!!
Men sitt nu inte och tro att jag dömmer någon för hur man gjort och valt själv. Jag utgår ifrån att alla föräldrar gör det som är bäst för sig och sin familj, och en del vad dom måste fast dom kanske inte vill tyvärr. Jag vill bara att man kanske ska tänka till lite emellanåt hur och vad man prioriterar här i livet!
Barnen är ju det bästa vi har, eller hur♥?!
Nä, de va nog allt för idag....tror jag:-)
♥Mina förstahandsval♥
Vad underbart att du kan vara hemma så länge:):) jag tycker som du!! Dom e bara så här små en gång i livet och får man chansen att va hemma, ska man ta den:):) jag vill verkligen ha Isabelle hemma så länge som möjligt, tills nästa barn också börjar på dagis, då kan dom börja ihop men får höra HELA tiden att dagis måste hon gå på tidigt, typ att ja e egoistisk för att jag vill ha henne hemma:( men vafan jag kan väl träffa folk som har barn så hon får stimulans ändå?:) folk e antagligen avundsjuka att man har möjligheten att va hemma:/ vafan jag har pluggat sen i höstats och de e inga problem alls att ha henne hemma samtidigt:) det gäller att prioritera:)
Oj oj, kära kusin, hett samtalsämne idag?
Något hänt eller?
Även om jag själv inte har barn..så håller jag med dig =)
För många otrygga barn i samhället idag..
Ha en fiiin morgondag <3
Mina barn har fått börja på dagis när varit runt 2 år.Perfekt ålder.Har snålat med dagarna jag med..
Först - Grattis till att du kan vara hemma ett år till, underbart!
Sen, vissa måste prioritera annorlunda för att dom BEHÖVER pengarna och inte för att komma bort från sina barn. Att man måste arbeta deltid/heltid även fast man är mamma är inte kul men vissa måste helt enkelt. Det du har är lyx, att kunna ta dig råd att stanna hemma - men du behöver inte klanka ner på dem som inte kan ta sig den lyxen.
Emmie, om du läst texten bättre så hade du förstått vad jag menat med den! Det är precis så som du skriver som jag menar, tror du missförstått mig helt tyvärr:-(. Har man INTE råd att vara hemma länge så har man ju inget val, precis så som du skriver och det är bedrövligt, (om man nu vill vara hemma!)
Det jag menar är föräldrar som HAR råd att vara hemma men inte vill ändå, det är enligt mig synd. Jag tror man senare i livet kanske ångrar sig då, att man inte tog chansen när den fanns! Sen är ju naturligtvis alla olika, vissa vill helt enkelt inte vara hemma!
Jag har möjligheten till det för att jag KAN och för att jag VILL:-)
Men alla är vi olika!
Ha det gott & tack att du delar med dig:-)
